Bakhög hund?

Viktigt om evidensläget.. vad forskningen kan säga just nu:

Det finns inte idag tillräckligt vetenskapligt stöd för ett generellt (- alltså bakhög = passgång & svag) orsakssamband där bakhöghet eller passgång kan förklaras med ”svag muskulatur”. Delar av resonemanget i texten bygger därför på etablerad (väl känd) biomekanik och klinisk tolkning av hur förändrad kapacitet, smärta, ROM och belastning kan påverka hundens rörelsestrategier. Det ska skiljas från de samband som faktiskt har demonstrerats experimentellt.

Är din hund bakhög - och är det därför den passar?

Är din hund högre bak än fram?

Kanske passar den dessutom när ni går på promenad?

Det här är två saker jag ser väldigt ofta när jag tittar på hundar i mitt arbete. Och det är lätt att dra en ganska snabb slutsats: hunden är bakhög, den är svag bak och därför passar den.

Men riktigt så enkelt är det inte.

En hund kan vara byggd bakhög. Den kan stå bakhögt. Och den kan faktiskt också göra sig funktionellt mer bakhög genom sättet den väljer att använda sin kropp på.

Det är tre ganska olika saker.

Och passgång? Det är inte heller en diagnos. Det är en gångart och, i vissa situationer, en rörelsestrategi. Frågan är alltid - varför och om det går att träna. Det är det intressanta och ger oftast mer svar.

Vad menar jag egentligen med att en hund är bakhög?

Beskrivningen en hund som bakhög menar vi vanligtvis att korsregionen befinner sig högre än manken när hunden står. Hos vissa hundar är det helt enkelt en del av deras exteriör.

Hundar är väldigt olika byggda. Längden på extremiteterna (det som sticker ut från kroppen), förhållandet mellan ben- och kroppslängd, ryggradens längd, bäckenets utformning och vinklarna i fram- och bakben påverkar både hur hunden ser ut när den står och hur den sedan kan röra sig.

En hund kan absolut kan vara bakhög och samtidigt vara stark, rörlig och fullt funktionell.

Men det finns en annan grupp hundar som blir betydligt mer intressant för mig kliniskt.

Hundarna som står bakhögt på grund av hur de använder sin kropp.

För tänk om hunden egentligen inte är särskilt bakhög anatomiskt? Tänk om den står så? Hänger du med på skillnaden?

Kroppen placerar sig där den bäst klarar av att arbeta. Hunden står inte och funderar på om den ska avlasta vänster höft, förändra bäckenets position eller flytta sin tyngd framåt. Den löser bara situationen den befinner sig i.

Om det är svårt att bära vikt genom bakdelen, om en led saknar den rörlighet eller stabilitet som krävs för uppgiften, om muskulaturen inte har tillräcklig kapacitet eller om någonting gör ont kommer kroppen att försöka hitta ett annat sätt att utföra samma uppgift.

Bakbenens placering kan förändras. Bäckenets position kan förändras. Tyngden kan förskjutas framåt och framdelen kan få ta en större del av arbetet.

Det är det här jag ser, alldeles för ofta. Gäller såklart fler hundar än de som väger 20 kg +. Men jag vill att du också ska tänka:

---- > Är min hund byggd så eller använder den kroppen så?

Och sedan börjar hunden gå

En av de saker hundägare ofta frågar mig om; är passgång.

Passgång betyder inte automatiskt att hunden har ont, eller är svag.

Redan i klassiska studier av hundars gångarter har man sett att hundens kroppsproportioner påverkar vilka gångarter den använder. Hildebrands (se nedan) arbete visade bland annat att långbenta hundar hade större benägenhet att använda laterala gångarter som pass, framför allt i vissa hastigheter. Och det finns en ganska logisk biomekanisk förklaring till det:

Tänk dig en långbent hund med relativt kort kropp. När hunden travar ska ett bakben föras fram under kroppen samtidigt som det diagonala frambenet rör sig bakåt. Någonstans under kroppen måste extremiteterna få plats att passera varandra.

Ju längre benen är i förhållande till kroppen, desto större kan den utmaningen bli.

Den kan förändra steglängden, timingen mellan extremiteterna eller kroppens position. Den kan också använda en annan gångart som lösning. Passgång kan därför vara en helt rimlig lösning utifrån hundens konstruktion och tempo den rör sig i. Eller rättare sagt, den vi tillåter.

För det innebär också att vi inte ska titta på varje hund som passar och försöka träna bort passgången, utan förstå varför och adressera det!

Men sedan kommer den betydligt mer intressanta frågan.

Tänk om hunden tidigare travade och nu BÖRJAT passa?

Då blir vi nyfikna, eller hur?!

För hundens rörelsemönster påverkas inte bara av hur kroppen är byggd. Det påverkas också av vad kroppen klarar av att göra just nu.

För att skapa ett effektivt steg behöver hunden kunna använda sina leder genom tillräcklig rörelse, utveckla kraft genom muskulaturen, kontrollera bäcken och bål och sedan överföra kraften genom kroppen.

Bakbenen spelar en viktig roll i den aktiviteten, medan frambenen generellt har en större bromsande funktion. Studier av hundars rörelse visar också att förändrad funktion i en extremitet inte stannar där. Resten av kroppen anpassar sig. Rörelser i bäcken, rygg och övriga extremiteter förändras när hunden behöver kompensera.

Vi tittar på passgången som problemet när det i själva verket är hundens lösning på "problemet".

Frågan blir då inte bara: Varför passar min hund?

Utan:

Vad vinner min hund på att passa? Eller kanske vad undviker du nu? Hur mår du?

Därför är förändringen ofta mer intressant än fyndet

Om jag träffar en hund som alltid har passat i en viss hastighet, är byggd på ett sätt som gör passgång biomekaniskt rimlig och i övrigt rör sig symmetriskt, starkt och obehindrat behöver jag inte tycka att passgången är särskilt dramatisk.

Men om hundägaren säger:

”Hon har börjat passa mycket mer det senaste halvåret.”

Då blir jag intresserad.

Om hunden tidigare travade bredvid sin ägare men nu konsekvent går över i pass vill jag veta varför. Om vi under samtal dessutom kommer fram till att samma hund dessutom har fått kortare steg, förändrad hållning, svårare att resa sig, börjat undvika vissa rörelser eller framförallt; ser mer bakhög ut än tidigare, då finns det något att utvärdera!!

Jag skulle inte direkt tänka: Bakhög = dålig.

Men jag ställer alltid mig själv frågan:

Varför ser just den här hunden ut så här?

Har den alltid sett ut så? Är proportionerna anatomiska? Förändras hållningen beroende på hur hunden placerar sina ben? Hur använder den bakdelen? Hur ser steglängden ut? Vad händer när tempot förändras? Travade hunden tidigare där den idag passar?

Och framför allt:

Har någonting förändrats?

För där finns ofta den viktigaste informationen.

Passgång är en strategi, inte en diagnos! Fråga alltid vad den säger dock, beroende på när den uppkom eller är framträdande.

En hund som passar behöver inte automatiskt tränas bort från passgången i sig.

Vi behöver först förstå hundens förutsättningar, dvs styrkor & svagheter.

Om passgången huvudsakligen är en konsekvens av hundens konstruktion/ hur den är anatomiskt byggd och tempo kanske det inte finns något problem att lösa.

Men om hunden använder passgång därför att ett annat rörelsealternativ har blivit svårare, gör ont eller är omöjligt att nå pga "vårt" tempo, då är det inte själva passgången jag i första hand vill förändra.

Jag vill ge hunden fler alternativ och skapa förutsättningar för användbar rörlighet, styrka, stabilitet och kontroll. Sen vill jag se vad hunden väljer att göra med den kapaciteten.

Det är en viktig skillnad för oss. Då blir det inte: passgång är fel. Utan hunden har ett behov som jag behöver se över. Där kommer funktionell träning in!

För rehabilitering och friskvård handlar inte om att få en hund att se rätt ut enbart. Det måste också handla om att skapa en kropp som har så många fungerande rörelsealternativ som möjligt. Att vara funktionell. (Jag tror inte heller på att hunden alltid går runt och är energisparande och smart. Hundar säger mer än vad vi vill tro).

Så nästa gång du tittar på din hund och tänker:

”Oj, vad bakhög den är.”

Eller:

”Varför passar den hela tiden?”

Försök att inte börja med att bestämma vad som är fel. Börja istället med frågan:

Vad försöker kroppen lösa?!

För ibland tittar vi på något som ser avvikande ut och tror att vi har hittat problemet.

När vi egentligen tittar på hundens lösning på själva problemet.

Det är då kunskapen om rörelser och hur du kan arbeta med det hemma spelar roll! Då testar du det först för att se vad som är vad.

DÄRFÖR ska du inte missa din chans att använda min sommarrea på just rörelser: Kroppskollen del 1: Rörelser är en investering för livet, till ett värde av 999 kr. Ordinariepris 1499 kr. Gäller t.om. sista aug 23.59. Ange sommarrea för att ta del av rabatten.

Detta är en del av kursen Kroppskollen. Jag bjuder på 2 moduler och en hel rad bonusar. Klicka digg vidare nedan och få alla redskap du behöver!

GÅ med nu och börja direkt! Klicka på knappen nedan och ta del av min kunskap och stötta din hund samtidigt!

Jag vill gå med nu!

Källor, om det är viktigt. Jag hittar inte på :)

Hildebrand M. (1968). Symmetrical gaits of dogs in relation to body build. Journal of Morphology, 124(3), 353–359.Klassisk studie av sambandet mellan hundens kroppsproportioner och val av gångart, inklusive förekomsten av laterala gångarter/passgång.

Fischer MS, Lilje KE. (2011). Dogs in Motion. VDH Service GmbH / Wissenschaftliche Verlagsgesellschaft.Om hundens funktionella anatomi och biomekanik samt samspelet mellan extremiteter, ryggrad och kroppens konstruktion under rörelse.

Andrada E, Müller-Karger CM, Bidaurrazaga-Parrilla J, et al. (2017). Dogs use a wide range of strategies to coordinate locomotion. Proceedings of the Royal Society B.Studier av hundens olika strategier för koordination mellan extremiteterna och hur varierad fyrbent locomotion faktiskt är.

Fischer S, Anders A, Nolte I, Schilling N. (2013). Compensatory load redistribution in walking and trotting dogs with hind limb lameness. The Veterinary Journal, 197(3), 746–752.Visar hur hundar förändrar belastningen mellan extremiteterna vid bakbenshälta – relevant för förståelsen av kompensation och förändrade rörelsestrategier.

Bockstahler BA, Skalicky M, Peham C, Müller M, Lorinson D. (2007). Reliability of ground reaction forces measured on a treadmill system in healthy dogs. The Veterinary Journal, 173(2), 373–378.Relevant bakgrund kring belastning och ground reaction forces hos hund i rörelse.

Millis DL, Levine D. (red.). Canine Rehabilitation and Physical Therapy. Elsevier.Veterinärmedicinsk standardlitteratur inom rehabilitering med fördjupning kring gånganalys, biomekanik, muskelkapacitet, rörelseomfång, kompensation och rehabilitering.