Var jag för tidig?

V A R N I N G! - känsligt inlägg!

Ibland, speciellt när jag ska betala räkningar, bokföra, ja ni vet allt det där vuxen-aktiga som gäller företaget så känner jag mig nästan liten. Då vill jag ge upp, ibland.

Jag har otroligt och naturligt svårt för siffror och klockan, något som doktorn säger är dyskalkeli, vilket är en förklaring på ovanstående svårigheter. Detta bidrar till mycket mer tänkande kring tidsbokningarna, tiden det tar vid behandlingarna också alla jäkla siffror som jag ska hålla koll på. TRÅKIGT.

I dem stunderna ifrågasätter jag mig själv, vilket jag gör i allt och med jämna mellanrum. Var jag för tidig med att starta upp en verksamhet som kräver så mycket tid? Orkar jag? Vill jag? Är det värt det?

Dessa frågor kommer som käftsmällar när jag är som allra tröttast mellan all planering och organisering kring jobb, djur och intressen på fritiden. Frågorna ställs inte heller bara av mig. Mina nära och kära ser och påpekar att fritiden blivit mindre och frågar ofta omsorgsfullt ifall jag orkar. Det är jobbigt. Det hade inte varit bra om alla piskade på mig, då hade jag slitit ännu mer, gett ännu mer av mig. Men när dem frågar, då blir det mer påtagligt. Det sätter sig lite. Sen kommer också den otroligt barnsliga och målmedvetna Elin fram, hon som ska motbevisa allt och alla. Hon fixar allt! Hon pallar.

Att ha ett företag är inte enkelt, inte alltid roligt och det ger inte en frihet ekonomiskt. Tvärtom. Däremot, det som gör allt värt, är att jag kan arbeta med det jag brinner för, det jag älskar men framförallt det jag är duktig på. Det gör det ju värt det?! Såhär ser mina inre konflikter ut några gånger per dag.

Sen vet jag att om jag inte startat upp nu, då vet jag att marknade hade varit svårare med tanke på att friskvård är så otroligt attraktivt och trendigt idag. Då hade någon annan duktig gjort det jag gör. Då kanske jag aldrig hade kunnat jobba så som jag vill?

Idag förhandlade vi fram ett nytt hyresavtal och nästa vecka skriver vi på. Ett år till. 3 månader har swishat förbi och nu vill vi längre fram. (När jag säger vi= Magdalena och jag) Ett år till.
Så j ä k l a läskigt. Hundkoncept och Elins Friskvård är verkligen en dröm som blivit verklighet.

Det finns ju dessutom gånger då jag ifrågasätter ifall jag är bra. Men så vandrar mina levande facit omkring på 4 ben och dem djuren är smärtfria, obegränsade, utan störning, starka, pigga och går bra i vardagen, i jakten och på tävling. Så lite bra är jag ändå. Självförtroende behöver vi, det är inte så fult. Det behöver vi för att kunna vakna på morgonen, kliva upp och göra en dag.

Tack för att ni läser. Det är skönt att ventilera.

/ Elin och dem röda