De senaste dagarna

Wow till Lillan, hon är verkligen så cool. Jag har väntat med att spåra med henne, av en anledning - de andra två har typ behövt det mer, av aktiveringsskäl. Så fel jag hade, det är ju Lillan som behöver det mest, det är exakt det hon behöver. Vår grej liksom. Hon är ju den som är väldigt svårtränad och svår att motivera, går med på allt - typ, men att behöva tänka så mycket är liksom inte hennes sak. MEN SPÅRET!! Jag är ju helt grön, som i allt annat, men hon var klockren. Metodisk, arbetsam och koncentrerad. Fina Lilla limpa. Jag får helt enkelt gå någon spårkurs med henne och göra det bästa med den bästa! 

Den dagen Lillan gjorde sin spårdebut var jag på topp. Jag var så effektiv och kände mig sådär utomordentlig, så när vi kom hem bestämde vi oss för att ta den 3 löpturen den veckan, vilket också är mycket för oss! Jag frågade på instagram vilken hund jag skulle ta, orkade knapp vänta och tog både Sol och Yla. Lillan kan få vila ibland. Vi hade ett sånt bra mode, bra tempo, dem tog alla svängar bra. Vi vek av in på en stig och jag ber hundarna att dra snabbare - jag trampar snett och dras med. Stukad fot och en ledsen Elin. Vovvarna förstod ingenting, som en klubbad säl låg jag på backen och förstod nog inte att jag stukat mig. Började springa igen och det bara vek sig. SUCK. Jag fick ringa husse som hämtade oss, vilket var så skönt. Isade i 2 timmar med linda och två dagar senare är det så mycket bättre men fortsatt ont. För dem som följde mig för ett par månader sen vet att jag stukade mig riktigt rejält och vi trodde att jag fått en spricka eller brutit något men det var som tur inte det, bekräftat av rtg. Poängen är att detta blev en sån riktig besvikelse, för det var precis i början när jag skulle starta upp draget för Yla. Nu blev det samma sak fast när vi fått världens bästa flyt i träningen, tur vi har cykeln! Jag ogillar att klaga men det var en sån djup besvikelse, denna lilla stukning. Återigen, tur att jag har all utrustning och maskiner, vad hade jag gjort utan dessa. Yla fick en omgång på löpbandet idag, Sol likaså. Här kommer en liten video på sötproppen!

Denna sötpropp var dock en helt galning idag på promenaden (jag fick hjälp att linda foten, sen var det bara att bita ihop). Helt oigenkännlig, betedde sig som en ko på grönbete. Supertråkigt att hamna i konflikt med henne, hela mitt humör gick åt pipan. Hela flocken har varit i synk ett bra tag, så det kändes jobbigt, jag var inte alls redo för det. Vi tog en powernap/ vila på kvällen, mös och bad om ursäkt till varandra så nu känns det skönt igen. Jag är så himla känslig med djuren, men dem är hela livet. Igår grät jag till elitloppet - trav, så ja, då förstår ni :D När vi ändå pratar om Yla så har vi äntligen fått en tid hos kiropraktorn! Vi ska till kiropraktorcentrum i Göteborg nu på fredag. Det ska bli så spännande. Anledningen att vi ska dit är pga hennes bäcken. Jag har behandlat hennes närliggande muskulatur och arbetat med hela rörelseapparaten, vi har gjort stora framsteg men vi har inte nått hela vägen så jag hoppas att detta kan vara rätt väg att gå! Ska bli spännande att fara omkring i Göteborg med kalven, hon är inte så city-van.. haha!

De 4 första bilderna är ifrån samma vecka jag hämtade henne, de två sista är nutid. Jag har så få helkroppsbilder men jag tycker ändå att man ser stor skillnad! Ser ni? 

Elin Jonsson

Superkänslig