Är jag galen?

Oftast när jag lämnar Lillan och Sol så brister det i hjärtat. Inte för att det måste vara så, att jag är en dålig djurägare om jag inte saknar dem eller har svårt att vara utan dem. Mer åt - åh vad jag missar saker.

Igår (för ca 2 h sen, så fyllde jag år, 24 faktiskt 💪🏼) 17.00 lämnade jag hundarna och ser dem inte förens ca 13.00 på lördag!!! Jag har nämligen åkt på jobb, schemalagd i Stockholm med jobbet som personlig assistent. Kul att jag får komma bort, ta det lugnt och inte tvingas göra något annat, men så jobbigt.

Jag vet att Lillan blir besviken när jag inte tar med henne. Hon vill helst följ med in på toan, ner i tvättstugan, in i nästa rum och i bilen. Ni som vet, ni vet. Inget jag ogillar och inget stressrelaterat ifrån hennes sida, hon är bara väldigt need-ig och mamm-ig.

Sol, hon är gärna hos min mamma (det är alltså hon som är hundvakt dessa dagar och nästan alla andra vid behov), däremot så har hon och jag kommit varandra närmare nu. Vi myser, jag och min självständiga valp. Nu känns det som om hon ser ett utbyte av mig. Vilket är helt fantastiskt. Det gör mig så glad. DÄRFÖR av dessa två anledningar - då mina hundar, känns det så jobbig att lämna dem. För så fort jag lämnar Sol, desto mer påvisar jag att jag inte är viktig, att hon klarar sig utan mig. Så arbetet mellan oss blir så mycket mer och mer konsekvent när jag kommer hem. Lillan måste jag liksom gosa sönder med, för att försäkra henne om att jag aldrig lämnat henne....

Ni ser mitt känslomässiga dilemma. Detta gör mig galen.
Det är så få gånger i veckan dem är ensamma, dock två-tre tillfällen dem är med min mor, när jag jobbar natt. Nu känns det som en hel vecka. Undrar om dem känner samma sak?

Jag vet att Lillan saknar mig mest utav dem två, Sol saknar mig med men Lillan tar det priset, haha. Det är ju en viss känsla av otillräcklighet, helt klart. Är det bra att sakna för dem? Blir det vilseledande eller bara mer kärlek för dem? Jag vet inte om jag håller med om det.

Detta känns dock som en hundägares främsta dilemma! Otillräckligheten över att inte alltid kunna ha med dem?

Håller ni med?
/ Elin och dem röda